Jag fick under hösten frågan av tidningen Chef:
Vad har inspirerat dig som ledare?
Det var en sådan där till synes enkel fråga som visade sig vara betydligt svårare att svara på.
För vad är det egentligen som gör oss till de ledare vi är?
När jag började fundera insåg jag att mitt ledarskap har formats av väldigt många olika saker. Av chefsutbildningar och UGL. Av chefer jag själv haft, både fantastiska och sådana som lärt mig hur jag inte vill leda. Av svåra situationer, förändringar, konflikter, framgångar och misstag.
Men framför allt har jag formats av människorna jag har fått leda.
Alla behöver inte samma ledare
En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig är att människor är olika.
Det låter självklart, men som chef innebär det att samma ledarskap inte fungerar för alla.
En person behöver tydlighet och struktur. En annan behöver frihet och stort eget ansvar. Någon vill bli utmanad. Någon annan behöver känna trygghet innan hon eller han vågar ta nästa steg.
Mitt jobb som ledare är inte att få människor att anpassa sig till mig.
Mitt jobb är att förstå vad människor behöver för att kunna göra sitt bästa.
Det kräver nyfikenhet.
Och väldigt mycket lyssnande.
Jag behöver inte alltid ha rätt
Med åren har jag också blivit betydligt tryggare i att jag inte alltid har rätt.
Jag lyssnar på människor som tycker annorlunda. Jag har stor respekt för olika tankebanor och försöker förstå vad som ligger bakom en annan människas perspektiv.
Det betyder inte att jag alltid håller med.
Tvärtom har erfarenheten också gjort mig tydligare.
Jag har blivit lugnare i svåra situationer och samtidigt fått större pondus att säga ifrån när det behövs. Att fatta beslut. Att sätta gränser. Att stå kvar när det blåser.
Jag tror att just den kombinationen är viktig.
Att kunna lyssna utan att bli otydlig.
Att kunna ändra sig utan att tappa riktning.
Och att kunna säga ifrån utan att behöva höja rösten.
Jag vet att jag är en bra ledare
Det där hade jag kanske haft svårare att skriva för tjugo år sedan.
Men idag vet jag det.
Jag vet att jag är en bra ledare.
Inte för att jag alltid gör rätt. Inte för att alla beslut jag fattar blir perfekta. Och definitivt inte för att jag tror att jag sitter på alla svar.
Jag vet det för att jag har sett människor växa.
Jag har sett team hitta sin kraft tillsammans. Jag har lett människor genom förändring och osäkerhet och sett vad som händer när människor känner sig sedda, lyssnade på och betrodda.
Och jag har själv fortsatt att lära mig på vägen.
Kanske är det också en av de finaste sakerna med ledarskap.
Man blir aldrig färdig.
Chefsutbildningarna har gett mig verktyg. UGL gav mig insikter som jag fortfarande bär med mig. Erfarenheten har gett mig lugn och pondus.
Men människorna har lärt mig mest.
För ledarskap lär man sig trots allt inte bara i ett klassrum.
Man lär sig det tillsammans med andra människor.
